Björn Stefanson; Värmlands Folkblad:

Helt nyligen var det någon I Nöjesbilagan som beskrev Autumn Breeze som Forshagas första hårdrockband. Så kan det mycket väl ha varit. Själv minns jag bandet från rätt pretentiösa framträdanden på 1970-talet – bar inte klaviaturspelaren Jan Warnqvist slängkappa? – men jag hade inte en aning om att bandet fortfarande existerade och så slår man plötsligt till med en ny skiva, mer än 30 år efter debuten.

Nya skivan är – annorlunda. Symfonisk rock har jag alltid haft svårt för, progressiv rock har jag aldrig riktigt fattat vad det är, men noterar tacksamt att bandet förklarar att det inte har något med proggrock att göra.
..........från spår fyra, med den märkliga titeln Schon für schasen, genomgår albumet närmast en förvandling; plötsligt börjar låtarna självsvänga, Kenneth Halvarsson spelar ypperlig bas och med hjälp av Gert Magnussons flöjt blir Autumn Breeze en korsning av Contact och CannedHeat, eller är det möjligen Jethro Tull? Och det märkliga är att Mombasa är en låt som skulle sätta vilken världsmusikfestival som helst i trance..........jag (är) glatt överraskad.

Autumn Breeze ökar på sin kultstatus.

Peter Wallgren :

 Finally it's autumn again after thirty years!

Over thirty years have passed since theireponymous album "Höstbris" saw the light of day. With that record forever cemented as a landmark of Swedish symphonic rock…………And can they still deliver good rock music? Don't worry, of course they can! But they also have some new aces up their sleeves ……Going down to Africa", "Mombasa" and "Gruba" have the smooth flavour of world music, mixed with latin funk, a winning concept……..(Autumn Breeze has) moved on to a more up to date world/jazz/funk sound. Then there are three straight rockers "Until finished", "Fried eggs" and "Love me baby" allof these are more "in your face" than the average Autumn Breeze track, what they lack in originality they take back in energy, andthere is a certain hit potential in some of the chorus lines. …….the progressive/symphonic numbers "Life is just another day", "Schon Für Schasen", "Sorrow", "Rock´n roll madness" and "Massösen". …..is sheer magic……the guest singer Linus does a fantastic soulful job with the vocals. …..with the always outstanding flute to the fore……..the voice of Gert Magnusson has matured in a very cool way…(Massösen and Schon für Schasen) is the peak of the album in many ways and the organ/guitar work is just amazing….no other band has a sound like this!

 Läs mer: http://www.progarchives.com/Review.asp?id=303766

 

Olle Hernegren , NWT

v - Återbesök hos progrocken

Progrock (ej att förväxla med proggrock av Hoola Bandoola och andra) var en musikform som ville lyfta det konstnärliga innehållet i rocken,.......Autumn Breeze var på den tiden ett Värmlandsbaserat band i den något diffusa progrock-genren. Förra året samlade bandet ihop sig igen till en cd med gammalt och nytt material. På The Autumn Band levererar man ett varierat hopplock av musik i olika stilar. Samma sound i botten med breda syntmattor och vinande gitarrer......guldkorn finns, som svängiga Mombasa och funkiga Gruba.

Bra detaljer finns också, som Jethro Tull-inspirerad flöjt av Gert Magnusson (som också har ett finger med i de flesta kompositionerna) och kreativt basspel av Kenneth Halvarsson.   Läs mer http://nwt.se/noje/skivor/article838403.ece

 

Cicci Wik, frilansjournalist

www.cicciwik.se

På skivan finns tung, allvarsam meditativ symfonirock men

det finns också glad och lättsam pop, afrikanska och lätt funkiga

rytmer, som grädde på moset hittar du även kloka texter och

mjuka melodiska ballader. …”The Autumn Band” är musikalisk

konst som ska avlyssnas noga, den ska upplevas.  Spår ett…..

”Life is just another day”….förmedlar både sorg och tacksamhet……

Jag fastnade för den direkt……

…”Sorrow”, spår två, har samma fina harmoni mellan text och

melodi. Låt nummer tre, ”Love my baby”……Här finns en spelglädje

som smittar……Fjärde låten, ”Schon fûr schasen” ..är symfonisk

rock precis som den ska vara, tungt meditativ melodisk och

allvarsam….”Until finished”, femte spåret på skivan, för tankarna

till ELO och kanske även till Slade och 10cc. Sjätte spåret….

”Going down to Africa”..Blunda och lyssna och du ÄR i Afrika

helt enkelt. ”Rock´n roll madness”, sjunde spåret är en progglåt……

Plötsligt befinner man sig i en annan tid….

Hela låten förmedlar en sorts nostalgisk känsla. ”Fried eggs” …..

 Här bjuds lyssnaren på en funkig basgång….med ett medryckande

tempo som lockar till att stampa takten med foten. I spår nio

”Mombasa” kommer först de afrikanska rytmerna tillbaka….(sedan)

följer även inslag som för tanken till både 10cc och Queen. Melodi

och rytm turas om i den här låten…..”Gruba”, spår tio…….Med

tydliga funkiga rytmer skapas en känsla som ger textenskjuts……

Spår elva, ”Massösen”, är ytterligare ett tungt, meditativt och symfoniskt

 musikstycke med typisk ”Autumn Breeze” känsla….får mig att tänka

på Pink Floyd och Manfred Manns Earth Band…..vissa inslag i låten

får tanken att gå till filmmusiken från War of the Worlds också.

 Läsmer…..http://forshaga.org/wordpress/2010/10/25/recension-the-autumn-band/